Kvalitetsnivåer för oegentligheter har varit föremål för översyn och har nyligen fastställts i en ny utgåva, NS-EN ISO 5817:2023.
ISO 5817:2023 beskriver kvalitetsnivåer för svetsar, ibland kallade "svetsklasser". Huvudinnehållet i standarden är en tabell (tabell 1) som visar olika diskontinuiteter och ofullkomligheter i svetsar som kan uppstå vid smältsvetsning (ca 50 stycken). För varje diskontinuitet anges begränsningar och acceptansgränser i tre olika nivåer, B, C och D, där B representerar den högsta kvalitetsnivån. Rubriken för acceptansgränserna kallas för defektdiskontinuitet. Detta gör det möjligt att ställa krav på svetsens kvalitetsnivå med hjälp av en enda bokstav. Systemet utgör ett grundkoncept som kan användas utan eller med tillägg för att skräddarsy en specifik produkt eller säkerhetsnivå.
Syftet med revideringen har varit att göra mindre ändringar och förtydliganden, och därmed inte göra några betydande ändringar. De viktigaste kriterierna för bedömning av svetsar har bibehållits.
En kort sammanfattning av de viktigaste ändringarna:
Ett antal redaktionella uppdateringar har gjorts.
Referens till ISO 8501-3 för ytbehandling av stålytor har införts. Sann a-mätning, aA, har införts för kattsvetsar för diskontinuiteterna 1.3, 1.4, 1.16 och 3.2.
Värden för acceptansgränser har ändrats eller lagts till för diskontinuiteter 1.4, 1.5, 1.6, 1.11, 1.14, 1.16, 1.19, 2.12, 2.13 och 4.1.
Begränsning av diskontinuiteter och ändring av acceptansgränser har införts
för summan av diskontinuiteter 4.1.
Bilaga B har tagits bort.
Bilaga B (tidigare Bilaga C) har kompletterats för diskontinuitetsradien i svetsfogen.
Här är några mer specifika kommentarer om ändringarna.
Den internationella kommitté som ansvarar för NS-EN ISO 8501-3:2007 Behandling av stålytor före applicering av färg och liknande produkter - Visuell bedömning av ytkvalitet - Del 3: Förberedelsegrader för svetsar, kanter och andra defekta områden har påpekat att problem ofta uppstår när svetsklassen anges enligt ISO 581 och förberedelseklassen enligt ISO 8501-3. Ofta ställer ISO 8501-3 högre krav på t.ex. smältgropar/kantskador och defekter i svetsytan. I praktiken innebär det att företag som målar/lackerar måste slipa svetsar som redan godkänts av svetsinspektören.
Därför har detta noterats i inledningen till ISO 5817. Det kommer dock att finnas en reviderad utgåva av ISO 8501-3 som specificerar ytterligare krav till ISO 5817 avseende ytor och eventuell förbehandling.
För 1,4 ändkraterrör och 1,16 kateteravvikelser har det införts att acceptansgränsen baseras på faktiska a-mätningar, aA.
För 1.4 ändkraterrör har det också införts att acceptansgränsen baseras på s-mått istället för materialtjockleken t för stumsvetsar. För 1.4 har även diametern d för ändkraterröret lagts till, på samma sätt som för 1.3, för att tydliggöra skillnaden mellan ett rör och en spricka.
Den tidigare informationstekniska bilagan B, som innehöll vägledning för användning av ISO 5817, har tagits bort. Den innehöll egentligen bara en kort orientering om vad ISO 5817 är, men också en hänvisning till IIW:s referenskatalog över radiografi. Referensen finns dock fortfarande med i referenskatalogen.
Den nya utgåvan av ISO 5817 är ett viktigt steg mot att säkerställa hög kvalitet och tillförlitlighet i svetsprestanda. Den ger tydliga riktlinjer för utvärdering av svetsar och bidrar till att upprätthålla standarder och praxis inom olika branscher och sektorer. Genom att implementera ISO 5817 kan företag och yrkesverksamma säkerställa att svetskvaliteten uppfyller de nödvändiga kraven och bidrar till tillförlitliga strukturer och produkter.
